benji at workday in vaasa!

i want organic led's. for free. but they're not. so i can't.

acer aspire one

i am getting an acer aspire one, to be delivered home on wednesday. want to know the specs? of course not. 1gb ram, 160gb hd, 1.6 ghz prossu, xp (grrr... i want linux!)

salad!

 

what i made for Halloween! just ranch dressing with food coloring, actually. i was trying to make blood, but when i was done it looked more like pepto-bismol.

My pets

i just thought i would post some pictures of my pets for once. these are in reverse chronological order. starting with the pet i found today. i let it go after i dropped it down the stairs. luckily it survived, but i still thought i had better let it free in case i drop it again...


click for large (LARGE!) image.

then for my other pet. this one i created during my technical
drawing class, because the teacher is really boring and talks on and on even after we have done everything. i only had a few things to work with, so i had to be creative. i have it on my desk and feed it every day.


click for large (LARGE!) image.

click for large (LARGE!) image.

click for large (LARGE!) image.

the legs are wires i found on the floor. the ears, mouth, and tail are wire casings. the body is a white (obviously, i don't know why you had to ask...) cable casing. i poked the holes with my pencil and wrapped the wires around my pencil to make the legs.

Knitting and communication in public transport

today i was on the train. a lady who looked like a librarian was sitting in the seat beside the one directly in front of me. she took out her knitting needles, and started knitting on a thing that looked like a legwarmer for an elephant. but she didn't look at what she was doing, instead she looked out the window. a few stops later, a man who she obviously knew got on. he had long black hair that hadn't been washed for a month, and a black beard. he sat across from her (next to me). she smiled at him, and he smiled back. then she went back to her knitting. they continued to look at each other, but didn't say a word. after a while, they both suddenly burst out laughing. i tried not to stare. then i noticed that her knitting was a bit odd- every stitch seemed to be different. most people would just think that it's just some complicated pattern. but to me it seemed more that this was their way of communicating. a while later, they laughed again. then, she got off. and not with this man, but with some other guy, sitting at the other side of the car. they walked off, talking in loud voices. if i ever learn a foreign language, i want to learn to knit.

Not anymore

I used to laugh at people who walk straight into a door. Not anymore. You can guess the rest.

orchestra

Orchestra: A large group of musicians who play together on various instrumens.
That would not describe what I went to yesterday. Yesterday I went to play at what was described as an orchestra. But according to wictionary, five people don't count as an orchestra. Especially if the director is so old that he forgets how long to hold a half note. The only viola player (also works at one of the city's pizza parlors) is constantly teased by the director for making "huge" mistakes while the rest of the people are just making up what they play. As far as I know, playing the right music wrong is better than playing the wrong music right. Eventually the director realized this and said "Du gjorde fel, men du gjorde helt rätt fel." One other interesting person is the german man who plays first violin with the director and I. He likes to play fast. He is the only person I have met who can fit almost a whole line in a single bar. The other people are somewhat normal, but that doesn't help any. some people's weirdness can make a whole lot of people look weird.

Resan

Ja! Det här skulle bli bra. Han satt och tänkte på denna plats, hur äcklig den var. Sen flyttade han sina tankar bort, till något bättre. Han tänkte på dit han skulle snart vara, istället för det här fula skräpet. Han ville bort, och snart skulle han vara borta. Han visste hur det skulle se ut, hur det skulle lukta, hur det skulle vara i England. Han tyckte om tanken att han snart inte skulle vara där han var. Därför satt han och tänkte en ganska lång stund och njöt av den.

Okej, det var ju en hel han hårdare fast han inte behövde jobba alls. Han hade ingen bra orsak att göra det, men han visste inte ens att han gjorde det.

Han satt sig i bilen på resan till flygplatsen, ivrig att fara. Han var inte alls nära att vara ledsen fast han borde varit det. Han stirrade ut genom fönstret, på landet han inte skulle sakna och för en gångs skull kom tanken att det här inte var ett bra ide. Han tänkte på de få fina stunder han hade haft, på allt bra som hade hänt, hur lite det än var. Han kanske hade fel? Nä, det kan inte vara så, tänkte han. Det här är nog det rätta beslutet.

På flygplanet tänkte han igen på det som han gjorde. Men snart var tanken borta, han ville ju göra det här. Och dessutom skulle han njuta av resan! Han drack sin espresso, och stirrade ut genom fönstret, som så många gånger förr. Molnen såg arga ut, liksom de hotade honom. Men de såg också majestätiska ut, och det gjorde att han tänkte på sitt kaffe. Han återvände till espresson.

Nu var han framme. Han gick ut och hittade en taxi. Han frågade efter en bra restaurang. Chauffören tittade på honom och frågade vilken sort. Det brydde inte mannen sig om, och han blev fört till en grekisk restaurang. Han betalade för taxin, och gick in i restaurangen. Det hördes svag musik inne i restaurangen, och det luktade starkt kött. Han beställde det han ville ha och sedan läste lite i menyn. Allt var på engelska utan några rätter. Han förstod lite grekiska, och därför visste han vad det var.

När maten kom, började han såklart och äta. Det smakade inte ens nära den riktiga grekiska maten som han var van med. Han var förvånad över att de här människorna som såg så grekiska ut inte lagade grekiska mat som dom i hans hemland. Men kanske det fanns värre platser än där han hade bott förr? Kanske det här var faktiskt inte ett bra ide? Men som så många gånger förr, ville han inte tänka på det.

Han gick till sitt hotell, fast han hade pengar till en taxi. Och gick trött upp till sitt rum. Han tänkte på det lite som hade hänt, hur trist det hade varit. Han tittade ut genom fönstret, och lade då märke till att det inte såg så hemskt annorlunda ut som hans hemland. Han tänkte på de vänner som han hade haft, det som han hade haft, det som han kunde göra. Ingen här kunde förstå hans dåliga engelska, han hade inga vänner, och allt var ganska trist. Nu var han besviken över hans beslut. Nu ville han hem.

första blogg!

Härpå börjar mitt första blogg. Många har gjort det förut, men nu har Jag också bestämt att börja. Jag börjar väl med att sätta in några saker som jag har skrivit förut.