Resan

Ja! Det här skulle bli bra. Han satt och tänkte på denna plats, hur äcklig den var. Sen flyttade han sina tankar bort, till något bättre. Han tänkte på dit han skulle snart vara, istället för det här fula skräpet. Han ville bort, och snart skulle han vara borta. Han visste hur det skulle se ut, hur det skulle lukta, hur det skulle vara i England. Han tyckte om tanken att han snart inte skulle vara där han var. Därför satt han och tänkte en ganska lång stund och njöt av den.

Okej, det var ju en hel han hårdare fast han inte behövde jobba alls. Han hade ingen bra orsak att göra det, men han visste inte ens att han gjorde det.

Han satt sig i bilen på resan till flygplatsen, ivrig att fara. Han var inte alls nära att vara ledsen fast han borde varit det. Han stirrade ut genom fönstret, på landet han inte skulle sakna och för en gångs skull kom tanken att det här inte var ett bra ide. Han tänkte på de få fina stunder han hade haft, på allt bra som hade hänt, hur lite det än var. Han kanske hade fel? Nä, det kan inte vara så, tänkte han. Det här är nog det rätta beslutet.

På flygplanet tänkte han igen på det som han gjorde. Men snart var tanken borta, han ville ju göra det här. Och dessutom skulle han njuta av resan! Han drack sin espresso, och stirrade ut genom fönstret, som så många gånger förr. Molnen såg arga ut, liksom de hotade honom. Men de såg också majestätiska ut, och det gjorde att han tänkte på sitt kaffe. Han återvände till espresson.

Nu var han framme. Han gick ut och hittade en taxi. Han frågade efter en bra restaurang. Chauffören tittade på honom och frågade vilken sort. Det brydde inte mannen sig om, och han blev fört till en grekisk restaurang. Han betalade för taxin, och gick in i restaurangen. Det hördes svag musik inne i restaurangen, och det luktade starkt kött. Han beställde det han ville ha och sedan läste lite i menyn. Allt var på engelska utan några rätter. Han förstod lite grekiska, och därför visste han vad det var.

När maten kom, började han såklart och äta. Det smakade inte ens nära den riktiga grekiska maten som han var van med. Han var förvånad över att de här människorna som såg så grekiska ut inte lagade grekiska mat som dom i hans hemland. Men kanske det fanns värre platser än där han hade bott förr? Kanske det här var faktiskt inte ett bra ide? Men som så många gånger förr, ville han inte tänka på det.

Han gick till sitt hotell, fast han hade pengar till en taxi. Och gick trött upp till sitt rum. Han tänkte på det lite som hade hänt, hur trist det hade varit. Han tittade ut genom fönstret, och lade då märke till att det inte såg så hemskt annorlunda ut som hans hemland. Han tänkte på de vänner som han hade haft, det som han hade haft, det som han kunde göra. Ingen här kunde förstå hans dåliga engelska, han hade inga vänner, och allt var ganska trist. Nu var han besviken över hans beslut. Nu ville han hem.